Den här boken har jag haft ögonen på ett tag. Så fick jag denna i julklapp så det blev perfekt läsning i jul. Jag tyckte om boken väldigt mycket. Man får följa med den 96-åriga Doris liv i då- och nutid. Från det att hon var 13 år och fick börja jobba som hembiträde och sedan följa hennes liv fram till idag. Och vilket liv Doris har haft! Jag suger åt mig allt jag läser.
Den här boken kommer finnas i mina tankar ett bra tag.
Livet är som ett pärlband av människor. Vi möts och vi älskar, vi skiljs åt, vi skrattar förtroligt i djup vänskap, vi går igenom nederlag och vi får våra hjärtan krossade.
Doris har haft samma adressbok sedan 1928. I den finns hennes alldeles egna pärlband av människor som hon mött genom livet. Nu lever hon ensam i en lägenhet på Bastugatan i Stockholm. De flesta av namnen i adressboken är överstrukna, döda, och de enda avbrotten i ensamheten är hemhjälpens besök och samtalen med systerdotterdottern Jenny på andra sidan Atlanten.
En dag börjar Doris skriva ner sina minnen om vännerna i adressboken. Så att Jenny, som blir den enda att minnas Doris, också får tillgång till hennes minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar