Det här är tredje boken av Giorgio Faletti. Hans tidigare två böcker är stora favoriter hos mig och jag har väntat och väntat på att denna skulle släppas i pocket. När jag såg den i pocket så köpte jag den direkt, fick höra att den precis var uppackad :) Jag vill kunna prisa denna lika mycket som de andra och det tar mig emot att medge att jag inte förstår slutet. Jag slukade boken så det var inget med det. Spännande var den absolut och man ville bara komma till slutet för att veta. Jag har varit lite förvirrad för det har hoppat i nutid och dåtid så jag har inte hängt med riktigt. Tyvärr förstår jag inte slutet, eller jag förstår men inte hur allt hänger ihop. Jag skulle nästan behöva läsa om den för att förstå. Man börjar undra om det bara är jag som inte förstår. Tyvärr vet jag ingen som har läst den så jag kan inte fråga mig fram. Låter konstigt men jag gillar ändå boken. Den var ju spännande och kul att följa den kvinnliga kriminalpolisen Vivien Light och hennes spännande resa. Giorgio Faletti är dock fortfarande en stor favorit. Det går inte att se något tydligt mönster i de brutala seriemord som får New York att hålla andan. Mördaren verkar inte välja sina offer enligt några komplicerade psykologiska mekanismer. Det enda hoppet om att kunna stoppa en psykopat som inte ens tar på sig sina dåd står till den unga kvinnliga kriminalpolisen Vivien Light, som döljer ett dramatiskt privatliv bakom en tuff fasad, och en fotoreporter med ett tvivelaktigt förflutet som han behöver sona. Det handlar om en man som tar en fruktansvärd hämnd för en sorg som går tillbaka till en av historiens största amerikanska tragedier. En man utan ansikte. En man som säger att han är Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar