Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen

Har hittat en ny serie att följa. Men jag har börjat baklänges :) Den här boken såg jag en recension för ca 6 månader sen och sen dess har den varit slutsåld. Nu när den kom ut igen så var jag snabb att införskaffa den. Jag anade att de andra två böckerna av Jussi var de två första i serien men jag tyckte denna lät så spännande att jag inte kunde låta bli. Och jag blir inte besviken. I början hade jag svårt att hålla isär alla olika historier och förstå sammanhanget men sen klarna det och sen kunde jag inte lägga ifrån mig boken.
Kriminalinspektör Carl Mørck är en udda typ men jag gillar honom och hans assistent. De fick mig att dra på smilbanden flera gånger.
Så jag ser fram emot att läsa den första boken inom kort och få veta början av historien om avdelning Q och dess personal.

På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland, stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid. Den var liten. Ingen tog någon notis om den. Ingen märkte brevet inuti. Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda. När kriminalinspektör Carl Mørck på omvägar får den gamla flaskposten i sina händer, tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck. Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet, inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det enda livstecken man fått från dem sedan dess. Men vilka är pojkarna? Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade? Och vad hände med pojkarna? Carl och Assad dras längre och längre in i en beräknande och känslokall kidnappares nät, och plötsligt går det upp för dem att tiden håller på att rinna ut. Även om många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv. Mardrömmen tar aldrig slut.