Det är Jussi Adler-Olsens fjärde bok som nyligen har kommit ut. Jag har slukat hans tidigare tre böcker och alla har varit så bra. Därför har förväntningarna varit höga på denna. Men tyvärr var det segt, riktigt segt att komma in i boken. Jag ville verkligen komma in i den och tycka om den lika mycket som de andra. Först efter halva boken så kom jag in i den och jag ville läsa på.
Men måste erkänna att det var den sämre av hans böcker. Men jag ser ändå fram emot flera böcker av Jussi Adler-Olsen. Jag gillar att läsa om Carl Mørck och hans assistenter. Det är dem som lyfter upp böckerna.
Fram till för bara 40 år sedan skickades missanpassade kvinnor till Kvinnohemmet på ön Sprogø för att glömmas bort. Grymhet, tvång och förnedring tillhörde vardagen på den lilla isolerade ön utanför Danmarks kust. För vissa innebar livet på ön oinskränkt makt, men för de flesta en fruktansvärd misär. Dit kom Nete Hermansen, och hon lyckades även ta sig därifrån. Trodde hon.
En dag hinner hennes förflutna ikapp henne och det blir inledningen på en av Avdelning Q:s hittills svåraste utredningar. Vad döljer hennes förflutna? Vad hände egentligen med henne? Vart försvann människorna runt henne? Och vem låg bakom?
Manad av sina envisa assistenter, Assad och Rose, börjar Carl Mørck att arbeta med det gamla fallet. Snart går det upp för den lilla gruppen att fallet blott är en liten del av något mycket större. Det handlar om övergrepp av det värsta slaget och det pågår fortfarande. Samtidigt har Carl egna problem på det privata planet. Ett annat fall har nämligen blivit aktuellt, en gammal mordutredning från 1978 där Carls farbror drunknade under mystiska omständigheter. Utredningen lades ner i brist på bevis, men det fanns två huvudmisstänkta: kusinerna Ronny och Carl Mørck.
Undrar vad jag kommer att tycka? Får jag låna den nu :-)?
SvaraRaderaJag hoppas du kommer tycka om den. Jag hade nog för höga förväntningar men dem har jag dragit ner nu :)
SvaraRaderaDu står först på tur att låna den :)