Då var det dags för den tredje boken av Lars Kepler. Det här var den bästa boken än så länge av Kepler. De blir bara bättre och bättre tycker jag. Men många tycker böckerna är rätt läskiga och råa men det tycker jag inte riktigt men jag gillar när det finns lite råhet i böckerna. Så länge det bara stannar i böckerna :) Annat är det om man kommer till det man själv tycker är jobbigt.
Spänningen är det inget fel på i böckerna och nu fick man veta mer om Joona Linna i hans privata liv och det tycker jag om och har väntat på men vill veta mer. Boken slutar väldigt spännande så jag ser fram emot att få fortsätta läsa Sandmannen som ligger och väntar här hemma. Snart så!
Joona Linna är kriminalkommissarie vid Rikskriminalpolisen med en övermänsklig känsla för detaljer.
När en flicka rapporteras mördad på Birgittagården, en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende, blir Joona kallad dit. Han ser på den döda flickan i sängen. Han försöker skärpa blicken. Det är något märkligt med flickan. Det är svårt att koncentrera sig i ett rum nerstänkt av blod. Han lutar sig närmare, känner den söta doften från henne. Och plötsligt förstår Joona vad det är han ser.
När Joona Linna börjar söka efter svar sätts förödande krafter i våldsam rörelse. Sanningen är en älv som störtar ner i en sjö av eld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar