Ja, det här var en bok som lät som en typisk jag-bok. Men oj så fel man kan ha. Kände direkt efter ett par sidor att det var inte alls vad jag hade väntat mig. Jag kom aldrig in i boken och det var rörigt. Tänkte ett tag att inte fortsätta läsa men jag har lite svårt för det för jag vill ändå veta hur det går. Men jag ångrar nu i efterhand att jag inte gjorde det. Jag har ödslat tid på en bok som jag inte ens förstod slutet på. Läste om sista sidorna men jag var lika mycket ett frågetecken då med.
Nä, det var länge sen jag råka ut för en sådan bok och jag hoppas det dröjer innan jag råkar på en sån igen.
En psykologisk och spännande thriller.
En het sommarkväll i Dublin ringer en orolig mamma till polisen och anmäler sin tjugoåriga dotter försvunnen. En vecka senare görs ett fasansfullt fynd nere floden. Nu inleds jakten på den som våldtagit och mördat den unga Mary Mitchell, och kriminalinspektör McLoughlin håller i utredningen. Vem var egentligen Mary? Var hon verkligen så oskuldsfull som hon verkade? Och vem är det som plågar Marys mor Margaret med otäcka telefonsamtal? Julie Parsons har kallats Irlands svar på Minette Walters, och MARY, MARY är en skrämmande psykologisk thriller som tar upp en mängd svåra frågor. Hur överlever man när det värsta tänkbara händer? Och går det att finna någon tröst i hämnden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar