söndag 14 april 2013
Hypnotisören av Lars Kepler
Jag saknade min läslust och ville verkligen hitta tillbaka till den. Behövde något som fånga mig direkt och som jag inte vill släppa. Jag har kikat på Keplers böcker ett tag nu och tänkte att denna kanske kunde få mig att komma igen.
Yeeees! Fastna direkt. Man kom direkt in i den och det blev bara mer och mer spännande. Läslusten var tillbaka och jag tog varje ledig stund till att läsa.
Så vad tyckte jag nu i efterhand? Jo, jag tyckte den var riktigt bra. Den var spännande och höll mig fast och det är ett positivt tecken och är det som är meningen.
Men det är en sak som stör mig nu när jag läst klart och funderar tillbaka. Det handlar inte alls om det som jag trodde det skulle handla om. Läser man baksidan på boken så läser man om ett mordfall och när man börjar läsa boken så kommer man direkt in i detta mordfall och utredningen på det men så helt plötsligt handlar boken om något helt annat! Vi hamnar mitt i ett nytt fall och slungas tillbaka 10 år och sen handlar resten av boken om det. Men, vad hände med det som jag trodde boken skulle handla om? Fokus tappades bort känner jag och ersattes med annat.
Men trots detta så ser jag fram emot nästa bok av Lars Kepler som är beställd och kommer vilken dag som helst.
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.
Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.
Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Just den där evighetslånga, sega tillbakablicken var inte min favoritbit i boken, men resten var riktigt spännande.
SvaraRaderaJag håller med dig Monika, det var lite segt emellanåt och mycket man hade kunnat hoppa över.
SvaraRadera