söndag 5 december 2010

Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff

Den här boken köpte jag i somras men först nu kände jag för att läsa den. Konstigt det där med att en bok låter bra men sen att känna för att läsa den kan dröja. Jag hade inga förväntningar alls på boken och nu efteråt undrar jag varför jag vänta så länge med att läsa den. Den var så spännande att det bara tog ett par dagar att läsa den. Så fort det var en reklampaus på tv:n så satt jag med boken. Det är inte ofta jag får rysningar av böcker men det fick jag av denna ibland. Jag insåg att jag kanske inte borde läsa vissa delar när jag skulle sova och ha det släckt och ensamt om mig när det var just det som utspela sig i boken men med lite läskiga händelser runt det.
Boken är en psykologisk thriller och jag tror nästan jag har misstänkt alla i boken :)
Absolut en bok jag kan rekommendera för er som inte är allför rädda av er. Speciellt mörkrädda.

Siri är psykolog och psykoterapeut. Till hennes praktik på Södermalm kommer alla sorters människor. De hänger av sig kappan, tar några klunkar vatten och berättar om sina djupaste rädslor och mörkaste hemligheter. Men Siri bär också på en smärta. Hon är änka sedan hennes man omkom för ett år sedan, och i skärgårdsstugan som skulle blivit deras drömhem känner hon sig alltmer ensam och rädd.
Så hittas en av hennes patienter död i vattnet utanför hennes hem. Polisen finner ett självmordsbrev där flickan tackar Siri för att ha hjälpt henne inse hur meningslöst livet är. Siris värld rasar samman. Är hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring?
Siri börjar få en otäck, smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon därute i mörkret utanför stugan vill henne illa.