måndag 27 februari 2012

3096 dagar av Natascha Kampusch

Jag minns den dagen man fick höra talas om Natascha och hur hon lyckades rymma från sin kidnappare efter 8 år. Hon blev tillfångatagen när hon var 10 år och på väg till skolan. Hon fick bo i ett riktigt säkert källarrum där det var så väl planerat att ingen skulle ha hittat henne även om de var där och leta. Litet och trångt på bara några kvadratmeter. Fuktigt, kallt och dragigt. Hon stod ut i hela 8 år tills hon verkligen hade sin chans att fly och tog den och lyckades!
Gripande berättelse och detaljerande om hennes öde under alla dessa år. Att som barn förlora alla sina nära och helt plötsligt bara ha en nära, sin kidnappare.
Jag var fast i boken och jag förstår inte hur man kan stå ut en sån här sak och allt hon har varit med om. Är så glad att hon lyckades ta modet till att fly när hon hade chansen. Hoppas bara hon kan få ett någorlunda normalt liv efter detta.

Den 2 mars 1998 blev tioåriga Natascha Kampusch överfallen och bortförd på väg till skolan. I över åtta år hölls hon inspärrad i ett specialbyggt ljudisolerat källarutrymme hos en man vid namn Wolfgang Priklopil. Fullkomligt utlämnad till förövarens nycker tvingades hon utstå såväl fysisk som psykisk misshandel, utan att veta om hon någonsin skulle bli fri igen. När hon som artonåring slutligen lyckades fly var hennes barndom över.Med 3096 dagar tar Natascha Kampusch tillbaka makten över sin egen historia, från uppväxten och kidnappningen fram till utbrytningen och Priklopils självmord. Hennes vittnesmål över åren i gärningsmannens våld är en berättelse utan enkla svar, som ger en unik och utmanande inblick i fångenskapens psykologi. Insiktsfullt och drabbande beskriver Kampusch den frihetsberövades vardag: hur överlevnadsinstinkten kan få människan att anpassa sig till de mest extrema förhållanden, hur de fysiska betongväggarna omärkligt byts ut mot osynliga inre murar, och hur man som offer påverkas av en tillvaro där förövaren är hela ens värld.

söndag 12 februari 2012

De dödas ombud av M.R. Hall

Jag har haft en lässvacka. Ingen lust alls för att läsa och det är inte ofta det händer på det här sättet. Mitt i en bok dessutom och det har inget alls med den att göra. Den var bra och jag ville veta hur det skulle gå men det tog sin lilla tid när man inte hade lust. Så därför känns det lite som att jag inte gör boken rättvisa när jag har kännt så här.
Jag gillar boken, det jag ser som lite negativt är alla dessa termer inom rättsväsendet och lagar som jag inte själv inte kan och förstår.
Stundvis känns boken lite långdragen. Jag tycker om advokaten Jenny som har det tufft och går på ångestdämpande tabletter och försöker ta sig igenom ett nytt jobb där alla är emot henne och sätter hinder i vägen för henne när hon tar upp ett nytt fall.

Efter en jobbig skilsmässa förlorar advokaten Jenny Cooper fotfästet totalt. Hon orkar inte med vare sig sitt jobb eller sin son och hon har panikattacker som gör att det enda hon ser fram emot är dagens ranson av ångestdämpande piller.
När hon får erbjudandet om att börja jobba i Bristol ser hon sin chans att ordna upp sitt liv. Jobbet innebär att hon är den som juridiskt förklarar en människa död och bestämmer om vidare utredningen ska ske. Det är ett arbete som trots sitt klientel kan vara lite enahanda.
Men hennes företrädare, den avlidne Harry Marshall, har lämnat ett kontor som är allt annat än stillsamt efter sig. Det är inte bara stökigt och oorganiserat utan det finns också ett antal outredda, mystiska dödsfall som Marshall verkar ha dolt. Bland annat är det en ung pojkes och en prostituerad tonårsflickas död som fångar hennes intresse och hur hon än ser på det så tycks hennes företrädare vara inblandad i detta.
I sin beslutsamhet att hitta sanningen finner sig Jenny snart ensam mot rättsväsendet och inte bara hennes yrkesskicklighet utan även hennes mentala hälsa kommer att bli starkt ifrågasatt.