söndag 24 april 2016

Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant


En riktig bladvändare. Här fortsätter boken med det som avslutades i förra boken och som vanligt så glömmer jag lätt när det har gått ett tag. Men boken är spännande och jag vill veta hur det går.
Men jag gillar tyvärr inte slutet alls. Blev besviken och så får man vänta igen till nästa bok och se hur det går. Men det är inget trovärdigt slut enligt mig därav min besvikelse. Men men, bara att vänta till nästa bok och tills dess har jag nog glömt hur denna sluta :)

Kriminalinspektör Emma Sköld vaknar på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida.Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med. Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa?Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.

Det vi inte visste var lycka av Agnès Ledig


Åh vilken härlig feelgood-bok. Den här boken slukade jag. Fick dock ta ett avbrott då en känslostorm tog över min kropp. Jag levde mig in i boken och dess franska miljöer och alla personer. Alla hade såna härliga personligheter. Jag både skratta och grät mig genom boken.
Boken påverka mig mycket och den placerar sig på min topplista. Älskar när såna här böcker passerar genom ens liv och sätter spår.

Julie har sedan länge slutat tro på under. Hon sliter i kassan på stormarknaden och uppfostrar ensam sin lille son Lulu, som är det enda som ger hennes liv mening.

Men en särskilt dyster dag är det en kund som ler mot henne, där hon sitter och kämpar med gråten. Veckan därpå återkommer Paul, som den vänligen mannen heter, och bjuder ut henne på lunch. Julie har dåliga erfarenheter av män och är först skeptisk, men bestämmer sig sedan för att lita på honom och går med på att ses.

Trots att de är så olika och ålderskillnaden stor, finner de genast varandra. Och när Paul föreslår att hon och Lulu ska fly den grå vardagen och följa med honom till hans sommarhus i Bretagne, tackar hon efter viss tvekan ja. Det blir inledningen till en stark vänskap, och för Julie en ny tillvaro. Även Paul och hans son har haft en svår tid, men tillsammans upptäcker de att det även i den djupaste sorg kan finnas känslor av lycka.

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins


Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Den är varken dålig eller bra. En helt OK bok.
Men det var inte så svårt att lista ut hur det låg till och hur det skulle sluta.
Stundtals blev jag irriterad på Rachel för att hon inte tog tag i sitt liv utan satte sig själv i den situation hon hamna i och fortsatte göra dumma val.

Rachel har inget jobb och ingenstans hon behöver vara. Ändå tar hon tåget samma tid, varje dag. Varje dag ser hon ett ungt par i huset intill spåret. Jason och Jess kallar hon dem. I Rachels ögon är deras liv lika perfekt som hennes eget en gång var. Men en dag ser hon något från tågfönstret som skakar om henne. Nu ska hon visa alla att hon är så mycket mer än bara kvinnan på tåget.

Falleri fallera falleralla av Carin Gerhardsen


Då är vi inne på sista boken i Hammarbyserien. En serie jag har tyckt om väldigt mycket. Carin Gerhardsen är otroligt duktig på att skriva spännande böcker.
Nu var det dock ett tag sedan jag läste boken innan så jag hade lite svårt att komma ihåg hur det sluta. Det är nackdelen med serie där det går tid mellan böckerna. Men man kommer snabbt in i böckerna och sen går de med rasande fart. Den här var inget undantag.
Den var spännande men jag stör mig som vanligt på när poliser tar saker i egna händer på eget bevåg och när de är själva och inte meddelar vad de gör. Det känns inte alls trovärdigt. Men annars tycker jag boken får ett bra avslut på denna serie.
Jag ser fram emot att se vad Carin Gerhardsen kommer göra härnäst.

Kriminalkommissarie Conny Sjöberg satt i baksätet på en civil polisbil och tänkte att någonting ömtåligt och värdefullt höll på att gå sönder inom honom.

Det blåste kalla människofientliga vindar i landet, och han började förlora hoppet om att själv kunna göra någonting för att styra om dem. Teamet var dessutom helt klart ur form och medarbetarna snudd på aggressiva mot varandra. Atmosfären inne i bilen var så mättad av sorg och ilska att det var med lättnad de till slut klev ut och mötte den piskande yrsnön. Och en av de mest fasansfulla brottsplatser de någonsin hade upplevt.

Två personer mördade på öppen gata i centrala Stockholm. En medelålders kvinna och en liten pojke, brutalt nedklubbade med en hammare. Och det var bara början. Början på slutet.

En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki


En bok som jag aldrig hade hört talas om. Fick denna bok av min kära syster :)
Jag var lite tveksam till om detta var en bok för mig men man kan aldrig veta innan man har läst den. Den var tyvärr rätt seg och stundtals flöt det på bra men i överlag så var det för mycket bok och för mycket text tycker jag. Man får följa två kvinnors liv på var sida om jorden.
Vissa delar var intressanta men det räckte tyvärr inte för mig. En bok som jag kommer glömma rätt fort.

På en enslig ö utanför Kanadas Stillahavskust bor författaren Ruth med sin man. När hon en dag tar en promenad hittar hon en Hello Kitty-matlåda som spolats upp på stranden. Inuti finns ett gammalt armbandsur, några gulnade brev, en anteckningsbok och en dagbok som en japansk flicka, Nao, skrivit under sina sista dagar på jorden.

I den berättar Nao om sig själv, en rotlös tonåring som trakasseras av sina klasskompisar, om sin gammelmormor, en zenbuddhistisk nunna, om sin gammelmorbror som var en poesiälskande kamikazepilot och om sin far, som söker på nätet för att hitta hur man på bästa sätt begår självmord.

Ruth inser att dagboken måste ha skrivits för flera år sedan, men det känns som om hennes och Naos liv är sammanflätade. Som om det förflutna och nuet skulle kunna förenas.