Ja, det här var en lite annorlunda bok än vad jag är van vid att läsa. Det utspelar sig på 60-talet och i ett flerfamiljshus. Där får vi lära känna dem alla som bor i huset. Kvinnorna är hemma och gör hushållsgörat medans männen arbetar. De är väldigt olika och det skvallras bra i huset. Vissa har det bättre medans andra har det svårt.
I början tyckte jag inte boken var nåt bra och svårt att hålla isär alla personer men efter ett tag så såg jag fram emot att läsa vidare och få veta vilka alla var och hur de hade det. Det var intressant att läsa hur tufft det var på den tiden och hur ekonomin såg ut då. En liten mysig bok på ett annat sätt.
Åter till 60-talet
1965: I den norska välfärdsstaten är allt tillrättalagt och välordnat. Hemmafruarnas arbete har blivit lättare, med indraget vatten, kylskåp och tvättmaskiner, och hemmen är effektiva och anpassade till den nya tiden.
I bostadsrättsföreningen "Ungdomens egna hem" strax utanför Trondheim sjuder det av otyglad livslust blandat med försök till social kontroll. Åtta familjer bor tätt inpå varandra, övervakar varandras klädsel, uppförande och levnadsvanor och har alltid tid att bjuda på en svidande kommentar eller ett kritiskt öga. Här erbjuds allt från skvaller och barnpassning till hempermanent och påssoppa. Och är man riktigt lyckosam får man en glimt av kvinnan i fyran som alltid sköter tvätten spritt språngande naken. En dag kommer en ung elektriker och erbjuder sig att installera titthål i dörrarna... I Jag ska göra dig så lycklig målar Anne B Ragde upp en bild av en perfekt sextiotalsidyll. Bakom gardinerna finns både ensamhet och hemlig längtan, men tron på framtiden är osviklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar