tisdag 15 mars 2011

Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert

Den här boken har sneglat länge på innan jag väl köpte den. Den ligger på topplistorna och den lät bra.
När jag börja läsa den så gick det rätt bra. Sen fick jag höra flera som berätta att den var seg och en hade till och med slutat läsa den för det var så trögt. Sen börja jag känna det själv. Det gick utför och jag kom på mig själv ibland med att tänka på annat när jag läste. Men periodvis gick det bättre och det var intressant medan i nästa stund så gick det utför. När jag hade kommit halvvägs så börja jag fundera på om jag skulle sluta läsa eller fortsätta. Men jag har lite svårt att bara slå ihop en bok så jag valde att fortsätta. Jag är glad att jag gjorde det för jag tyckte den blev bättre i slutet. Synd bara att det skulle ta över halva boken innan jag börja tycka om den. Jag har hört att filmen ska vara väldigt bra så nu vill jag se den.

Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon är gift, har ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att ta en "time-out". För att på allvar ge sig själv tid och utrymme för att finna sin livsväg bestämmer hon sig för att själv ge sig ut på en lång resa under nästan ett år. I den här boken får vi följa med på hennes reseäventyr. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att nå sinnesro och i Indonesien hitta balans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar