Jag fortsätter lite då och då med Donna Leon. Jag gillar de lite annorlunda brotten i böckerna. Men i denna bok händer en liten tråkig sak med en person man har fått vara med om från första boken i serien. Man blir fäst vid personerna i böckerna även om de har en stor eller liten roll.
Jag gillar Brunettis familj och de olika konversationerna de har i hemmet i samband med den goda maten de äter.
Finns inte så mycket mer att berätta om böckerna utan jag fortsätter beta av en efter en :)
Far och son hittas brutalt mördade i sin fiskebåt vid den vackra ön Pellestrina nära Venedig. Kommissarie Brunetti tar sig an utredningen, men öborna är lika slutna som musslorna de fångar och motståndet mot att tala med polisen är kompakt. Brunetti famlar i mörker, frustrationen stiger. Då anmäler sig polischefens sekreterare signorina Elettra som frivillig. Hon har släkt på ön och befolkningen ser henne som en av dem.
Kommissarien är inte helt övertygad men Elettra är obeveklig. Dagarna går och Brunetti blir mer och mer orolig för den unga sekreterarens säkerhet. Eller är det av andra orsaker han inte kan sluta tänka på signorina Elettra? När hans hustru Paola börjar undra, inser Brunetti att det inte bara är mordutredningen som är komplicerad.
Ett oväder närmare sig, svarta moln tornar upp sig vid horisonten och på ett ögonblick har den stilla lagunen förvandlats till ett stormande inferno. Brunetti kämpar inte längre för att lösa ett brott utan för att överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar