För då minns jag kärleken av Charlotte Alfvin

Fick låna denna bok av en kollega i veckan. Är en sann berättelse om tsunamin i Thailand 2004.
En bok jag läste på en kväll. Handlar om en tjej som åker på semester med sin kille till Kao Lak och råkar ut för den hemska katastrofen och hur de kommer ifrån vararandra när vågen dundrar in. En berättelse om att överleva och ta sig levande därifrån. Rädslan för nya vågor när man sitter naken på ett hustak med andra rädda människor och man inte känner någon och man är skadad.
Att komma till sjukhus som är överbelamrat med människor och personalen inte hinner med och man är så ensam och rädd.
Vilken bearbetning att gå igenom när man väl kommer hem och få den hjälp man behöver men kanske inte får. Knappt kunna ta sig ut genom dörren själv och möta världen utan att bli rädd för höga ljud.
Det var gripande att läsa och försöka förstå sorgen att förlora den man älskar och hur lång tid det tar att bearbeta en sådan katastrof och kunna leva som vanligt igen.

Aldrig mer - vad betyder aldrig? Betyder det att jag aldrig kommer att få krama honom igen? Aldrig mer få se hans leende? Det kan inte vara sant det som mamma sade, att det är definitivt nu. Att det inte längre finns något "tänk om" att hoppas på och hålla fast vid. Det måste vara fel, ett missförstånd. Det måste vara någon annan än Jacob som de har hittat.

Det har snart gått sju år sedan Charlotte och Jacob drabbades av flodvågen i Thailand. I boken berättar Charlotte med hjälp av sin barndomsvän, journalisten Minna Tunberger, om vägen tillbaka. Om hur hon förlorade sin pojkvän och själv var mycket nära att dö.

Vi får möta föräldrar, syskon och kompisar. Följa med till sjukhusen i Thailand och Sverige. Känna av de prövande stegen mot ett bräckligt vardagsliv, då traumat när som helst kan göra sig påmint och ta över kroppens reaktioner. Förnimma apatin, avstängdheten och desperationen när försöken att gå vidare i livet förblir fruktlösa. Läsa om mötet med psykologen Göran, det som blir vändningen, och som till sist ger Charlotte de verktyg hon behöver för att ta sig ur det destruktiva mönstret och börja leva igen. Det är en skakande berättelse om djupaste förtvivlan och bottenlös sorg - en stark personlig skildring som trots allt skimrar av hopp och ny livslust.