Denna bok börja jag läsa igår eftermiddag och ett dygn senare var den utläst. Som alltid med Carin Gerhardsens böcker så slungas man direkt in i böckerna och det är svårt att sluta läsa. Det är många olika fall så man bollas mellan och man försöker hänga med i alla svängar. Det är spännande och man klurar på eget håll men jag är inte i närheten av sanningen.
Även i denna serie är jag glad att återse personerna inom polisen och att man får lite mer inblick i deras liv och hur de lever. En perfekt bok att läsa under helgens fina sommarväder i solstolen när jag visste att jag kunde läsa utan avbrott :)
Spännande in i det sista!
Hon lämnade dörren på glänt och steg - fortfarande med en obestämd känsla av obehag och en påtaglig känsla av övergivenhet - över kanten och satte fötterna i det varma vattnet. Hon satte sig på huk, grep tag om kanterna och gled sedan försiktigt ner i badkaret för att låta huden vänja sig vid den höga temperaturen. Drog ett djupt andetag och slöt ögonen en stund medan smärtan vek undan.
När hon slog upp dem igen var det för att det klickade i låset.
Mellan henne och den stängda dörren stod plötsligt en äldre version av henne själv. Den svartklädda kvinnan med det långa grå håret tog ett steg i hennes riktning. Nu började tankarna klarna.
Hon skulle dö.
Ingen i kriminalkommissarie Conny Sjöbergs team har en aning om vad som väntar dem. Petra Westman njuter av islossning på fler än ett plan och ser en ny vår i annalkande. Jamal Hamad ligger i sjuksängen och hoppas och tror att mardrömmen äntligen är över. Det är den inte - den har knappt hunnit börja. Och några mördade katter är bara början på en spiral av oförutsedda händelser med ond bråd död som minsta gemensamma nämnare. Blod. Och vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar