En ny härlig bok av Lucy Dillon. En bok man lätt fastnar i och njuter av läsningen. Jag lever mig alltid in i hennes böcker och tycker allt låter så mysigt. Jag faller lite extra mycket för hunden Buzz som jag tycker så synd om. Sen fick jag lust att börja rensa hemma och det kanske är på gott och ont :)
Sen finns det delar som jag inte tycker är så intressanta som går tillbaka för långt tillbaka i livet som jag inte förstår innebörden med. Det kändes mer som utfyllnad.
Men jag gillar boken men det är inte en av Lucy Dillons bättre.
Brev från den enda man hon någonsin älskat.
Ett minne från fadern hon egentligen aldrig lärde känna.
En blå glasvas som fångar ljuset en grå dag ...
Gina Bellamy börjar om på nytt efter ett år som hon allra helst skulle vilja glömma. Efter att ha gått igenom en sjukdomsperiod och därefter skilsmässa ska hon nu flytta från det vackra viktorianska huset till en betydligt mindre lägenhet. Alla saker som hon vårdat ömt så länge verkar inte längre passa den hon är. För att hitta sig själv igen bestämmer hon sig för att slänga det mesta hon äger. Endast hundra saker får hon spara, hundra personliga saker ska bli den nystart hon längtar efter.
Att rensa bland ägodelarna väcker minnen till liv som får Gina att omvärdera sådant som hon tidigare har trott på och tagit för givet. Och att börja om blir svårare än hon har tänkt sig.
Med hjälp av ett husrenoveringsprojekt, bästa väninnan och en hemlös greyhound vågar Gina till slut börja blicka framåt och se ljust på livet igen. Och när kärleken åter finns inom räckhåll vet hon hur viktigt det är att leva i nuet och ta vara på varje ögonblick av lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar