söndag 10 oktober 2010

Hittebarnet av Katerina Janouch

Så äntligen har jag fått läsa den tredje boken om Cecilia Lund. Det tog ett dygn att läsa den (då jobbade jag också). Tycker om att direkt komma in i boken, att börja där andra boken slutade. Nu är Cecilia gravid med femte barnet och vi får följa hennes tankar om detta och om relationen med hennes man John. Hur kommer han ta detta? Och hur kommer de fyra barnen att känna när de redan nu inte alltid får den uppmärksamhet de behöver? Som om detta inte räcker så hittar Cecilia ett barn utanför hennes arbete på förlossningen en kväll. Vem är barnet och vem är det som lämnar sitt barn? Vi får följa letandet efter den försvunna modern. Cecilia blir delaktig i händelsen och utsätter sig själv för risker.
Som jag skrev ovan så gick bokläsandet med en rasande fart. Jag gillar fortfarande att läsa om Cecilia och hennes familj och om hennes arbete. Tyvärr var det inte så mycket om hennes arbete på förlossningen i den här boken vilket jag tyckte var tråkigt. Det jag inte gillar med boken är att det alltid händer någonting i varje bok där Cecilia blir delaktig. Det känns inte så verklighetstroget att samma person alltid ska råka ut för nåt hemskt jämt. För mig räcker det med att läsa om Cecilia och hennes familj, om hennes relation med maken John och tankarna kring deras situation och hur de ska få det att fungera. Och sedan om hennes arbete på förlossningen. Men jag kommer ändå fortsätta läsa om Cecilia om fler böcker kommer.

I Hittebarnet har Cecilia precis upptäckt att hon är gravid. Sommaren står i full blom och det är mycket som ska ordnas. Barnkalas, semester och en weekendresa på tu man hand med maken John. Graviditeten är lika oväntad som förvirrande för Cecilia. Är äktenskapet tillräckligt stabilt för att klara av ännu ett barn? Privatlivet är turbulent, men mycket händer även på förlossningen. En sen kväll hittar Cecilia ett övergivet barn på marken utanför sjukhuset. Vem har lämnat barnet och varför? I sina försök att besvara gåtan utsätter sig Cecilia själv för stora risker. Både kroppsligt, men även känslomässigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar